Min graviditet <3
8 December 2010 gjorde jag testet, dagen mitt liv skulle börja förändras. Men det fanns nog inte i tanken just då, för som jag skrev i ett tidigare inlägg:
Allt började med att jag kände mig lite små konstig och väldigt trött i några dagar, och sen började det göra lite ont i brösten....Ja kroppen kändes allmänt konstig, Kim trodde att jag hade träningsvärk i tuttarna:P Men en dag så bestämde jag mig att gå till ungdomsmottagningen för jag kände lite kramp i magen och tänkte att det kanske var någon sjukdom eller så, Mimmi och Sofie skulle också dit så vi tog sällskap :)
När jag kom dit sa jag att jag ville testa mig för sjukdommar + om jag var gravid, efter några minuter kommer hon ut och kallar in mig i ett rum...Där berättar hon för mig att jag är gravid! Jaha?! Ja....Jag blev super ställd, nervös men samtidigt väldigt lycklig för jag hade fått svar på att jag kunde få barn och varför min kropp inte var som den brukade. Jag fick sen gå in till Bigitta *Barnmorskan* som förklarade lite och gav lite råd om abort och om jag skulle behålla....När vi kom ut därifrån frågade Mimmi och Sofie om det var något och jag tänkte att det var lika bra att berätta, först trodde dom inte på mig men så visade jag en bok som jag fått och då :)
Jaha och nu var det ju bara det att berätta det för Kim, jag viste varken ut eller in...Allt bara snurrade, var det verkligen sant? Är det en liten krabat som är där inne? När Kim kom hem försökte jag bete mig som vanligt, men det var inte det lättaste vill jag meddela....På kvällen tänkte jag säga något men alla ord var borta, han märkte att nåfot inte var som det skulle. Jag ljög och sa att jag inte mådde så bra så jag ville gå och lägga mig, när jag låg där kom det massor av funderingar och tårar... Vad skulle han säga? Skulle han inte vilja vara tillsammans med mig längre? VAd skulle vänner och familj tycka? Men längst inne bland allt detta kände jag en "lyckokänsla" Kim kom in i sovrummet och jag låtsades som inget trots tårarna på min kind.
Dagen efter kände jag att jag måsta berätta det, han hade ju rätt att få veta...Han var ju också en dal av det som hänt, jag skrev lite med Mimmi..Hon hjälpte mig att tänka klart och gav mig även råd på hur jag skulle kunna berätta det för honom. Och det kan jag inte tacka henne nog för, utan henne hade det nog tagit dubbelt så lång tid att få ur mig det <3
Så jag tog mod och ringde till Kim för att fråga om han hade tid att gå och prata en stund när han hade rast, och det hade han och DÅ satte alla nerverna till...Jag var livrädd när jag närmade mig hans jobb, jag skakade som en annan hund. Han frågade vad jag ville prata om och jag sköt upp det lite med att säga att jag bara ville träffas och gå en sväng för jag hade saknat honom. Men till slut när han skulle gå stog vi där och han frågade igen varför jag var så tystlåten, då kunde jag ju inte svara med att det inte var något. Jag berättade att jag varit till Ungdomsmottagningen och han frågade om det var för att jag inte fått min mens, jag svarade med att det var så och tittade bort. Han sa att den kanske är försenad? Då sa jag det: I går när jag var så trött..Det var jag inte det var något annat.Och mensen är inte bara försenad....Han kollade på mig och frågade om jag var gravid?! Ja och jag bröt nästan i hop, han log lite och sa att han måsta gå in men att vi kunde prata om det när vi kom hem. Jag frågade om han blev arg men det var han inte, när vi skilldes kändes en lättnad men alla tankar om vad vi skulle prata om när han kom hem var olidliga!
Vi pratade om det...Inte bara då utan många gånger, han sa att han inte var redo och att det var nog lite för tidigt *Och jag höll med* men trots det så var jag osäker. Känslan var inte med mig eller hur jag ska säga, men vi bestämde oss för att beställa en tid på abortmottagningen för att undersöka hur långt jag var gången och hur det skulle bli om vi bestämde oss för att göra det....Tiden gick och vi fick en tid, den tiden fram till jag satt där och fick höra om det gick så jävla fort...Jag viste nog inte riktigt vad hon sa trots att jag lyssnade, jag skulle få en tablett sen skulle allt vara över. Vi kom även fram till att jag var i vecka 7.
När dagen kom och jag skulle ta tabletten...Kunde jag inte, och det var en av gångerna. Sen kom den dagen vi fick komma tillbaka och då skulle det bli mycket värre, då hade fostret utvecklas så pass att jag skulle få föda ut det efter jag tagit tabletten.....Det var då jag bröt ihop, jag viste inte vad jag skulle göra men tillslut....Jag tog modet att skriva till Kim att jag inte kunde och att jag skulle behålla bebisen, den 5 Feburari 2011 då var jag i vecka 14. 2 dagar senare ville han ses och prata och då berättade han att han tänkt om! Det var väl då mitt liv vände :)
Jag tänkte jag ska skriva lite om "varje" vecka, men jag tror jag börjar från vecka 16 för det var då det börja hända lite saker i vårat nya liv tillsammans:)
2 Hjärtan ska bli 3
Vecka 16 - Jag blev inskriven på mödravårdscentralen och det var även då vi började så smått med att berätta för omgivningen.
Vecka 17 - Kände jag den första sparken, väldigt svagt men tillräckligt för att förstå att det var ett litet liv där <3
Vecka 18 - Den 6 Mars var min och Kims 1 års dag och vi åt på Kicks, han sa: 1 År tillsammans och vi ska ha vårat första barn :) <3
Vecka 19 - 8 Mars, datumet då jag fick se vårat mirakel på "riktigt" Ultraljudet visade bara positiva värden och jag var så tårögd under hela tiden. Det går inte att förklara i ord hur detta kändes! Man får inte fram ett ord, denna vecka kände även Kim hur bebisen sparkade..Flera gånger!
Ett huvud med en del av kroppen <3
Närbild på huvudet <3
En tossing <3
En växande mage :)
Vecka 20 - Halva min graviditet har passerat och jag känner bara lycka! Det är så svårt att riktigt förstå att det verkligen är ett litet liv som är där inne, men när man tänker på det så är det en känsla som inte går att beskriva utan den måste upplevas <3
Vecka 21 -> 23 - Jag fortsätter att må toppen, inge illamående eller några andra speciella syntom. Det börjar väl synnas ganska tydligt att jag var gravid när tröjan inte var på, annars tror jag att det mest såg ut som om jag gått upp något kilo för omgivningen :)
V 21
V 22
V 23
Vecka 24 - 13 April var jag på MVC, då fick vi höra bebisens hjärta <3 Allt såg bara fint ut, och mina lyckotårar kom fram igen :')
Vecka 25 - Allt rullar på som det ska, magen växer och börjar ta liiiten plats men ingen påvärkan på hur jag rör mig eller så.
Vecka 26 - Magen växer fint och jag mår toppen :) Bebisen ger sig tillkänna mer och mer, otroligt mysigt
Vecka 27 - Då var det dags för ett nytt besök på MVC. Vi kollade upp: Blodsocker, blodtryck och förstås mäte och lyssnade på lillhjärtat, och allt såg super fint ut!
Vecka 28 - 12 Maj började jag på Ungmammegruppen, vi fick lite info hur det skulle vara och fungera! Vi var 5 st unga mammor där, liten och behändig grupp :) Magen har växt liite till och börjar att märkas mer och mer när man ska utföra vissa uppgifter. Jag mår toppen och även Kim mår bra <3
Vecka 29 - 17 maj var jag och Kim till Gävle för att köpa lite mammakläder till mig, det började bli lite tajt att ha sina vanliga kläder :) Vi köpte Mammabyxa, mamma t-shirt, 2 linnen, 2 trorsor och en ny bh. Kim skämde bort mig hela dagen och i helhet var dagen U N D E R B A R<3
20 maj var jag på ungmammegruppen igen, vi pratade lite om allt möjligt. B la pratade vi om hur långt vi hade kvar och vad vi trodde skulle förändras i livet osv :) Jag blir bara lyckligare för varje dag, vårat mirakel rör sig hur mycket som helst under hela dagarna <3
Vecka 30 - Nu börjar det bli lite tyngre att röra sig. Var på MVC den 24 maj, allt såg jättebra ut och jag hade bara gått upp 1 kilo på 3 veckor :D På Torsdagen var jag på ungmammegruppen igen :)
Nu är jag då i Vecka 31 - Allt känns otroligt underbart, det börjar kännas att det är lite trängrte åt vårat hjärta där inne i magen. Jag känner tydligt hur hon/han gör kullerbyttor och sparkar mig i revbenen. Känner ofta hur en fot trycker mot min hand :') Lycka lycka och åter lycka<3 Man börjar fundera lite mer på saker man ska hinna med innan förlossningen och Kim blir bara mer och mer beskyddande och omtänksam <3
Jag har inte varit illamående eller något annat speciellt, klart jag känner mig lite tyngre och liiite klumpigare men det är bara så underbart <3
Bild kommer i slutet på veckan ;)
Nu ska jag försöka underhålla bloggen med att uppdatera varje vecka, om vad som händer och sker med mig under dom sista veckorna :)
Men nu ska jag sitta och njuta lite av mitt mirakel som fått hicka<3 Sen ska jag göra mig i ordning för att flyga ut på nya äventyr. B la ska jag till Mormor med Mamma för att kika på hennes gungstol som hon tänkte skulle vara mysig för mig och ha när bebisen kommer <3
PS! Om ni vill läsa mer om vad som händer med bebisen, vecka för vecka tycker jag ni ska gå in och kika på:
http://www.1177.se/Tema/Gravid/
Sen klickar ni in på: Graviditetskalendern
Där får man veta jätte mycket <3
Älskar Dig Kim Emil Flodberg!
Tjing*
Allt började med att jag kände mig lite små konstig och väldigt trött i några dagar, och sen började det göra lite ont i brösten....Ja kroppen kändes allmänt konstig, Kim trodde att jag hade träningsvärk i tuttarna:P Men en dag så bestämde jag mig att gå till ungdomsmottagningen för jag kände lite kramp i magen och tänkte att det kanske var någon sjukdom eller så, Mimmi och Sofie skulle också dit så vi tog sällskap :)
När jag kom dit sa jag att jag ville testa mig för sjukdommar + om jag var gravid, efter några minuter kommer hon ut och kallar in mig i ett rum...Där berättar hon för mig att jag är gravid! Jaha?! Ja....Jag blev super ställd, nervös men samtidigt väldigt lycklig för jag hade fått svar på att jag kunde få barn och varför min kropp inte var som den brukade. Jag fick sen gå in till Bigitta *Barnmorskan* som förklarade lite och gav lite råd om abort och om jag skulle behålla....När vi kom ut därifrån frågade Mimmi och Sofie om det var något och jag tänkte att det var lika bra att berätta, först trodde dom inte på mig men så visade jag en bok som jag fått och då :)
Jaha och nu var det ju bara det att berätta det för Kim, jag viste varken ut eller in...Allt bara snurrade, var det verkligen sant? Är det en liten krabat som är där inne? När Kim kom hem försökte jag bete mig som vanligt, men det var inte det lättaste vill jag meddela....På kvällen tänkte jag säga något men alla ord var borta, han märkte att nåfot inte var som det skulle. Jag ljög och sa att jag inte mådde så bra så jag ville gå och lägga mig, när jag låg där kom det massor av funderingar och tårar... Vad skulle han säga? Skulle han inte vilja vara tillsammans med mig längre? VAd skulle vänner och familj tycka? Men längst inne bland allt detta kände jag en "lyckokänsla" Kim kom in i sovrummet och jag låtsades som inget trots tårarna på min kind.
Dagen efter kände jag att jag måsta berätta det, han hade ju rätt att få veta...Han var ju också en dal av det som hänt, jag skrev lite med Mimmi..Hon hjälpte mig att tänka klart och gav mig även råd på hur jag skulle kunna berätta det för honom. Och det kan jag inte tacka henne nog för, utan henne hade det nog tagit dubbelt så lång tid att få ur mig det <3
Så jag tog mod och ringde till Kim för att fråga om han hade tid att gå och prata en stund när han hade rast, och det hade han och DÅ satte alla nerverna till...Jag var livrädd när jag närmade mig hans jobb, jag skakade som en annan hund. Han frågade vad jag ville prata om och jag sköt upp det lite med att säga att jag bara ville träffas och gå en sväng för jag hade saknat honom. Men till slut när han skulle gå stog vi där och han frågade igen varför jag var så tystlåten, då kunde jag ju inte svara med att det inte var något. Jag berättade att jag varit till Ungdomsmottagningen och han frågade om det var för att jag inte fått min mens, jag svarade med att det var så och tittade bort. Han sa att den kanske är försenad? Då sa jag det: I går när jag var så trött..Det var jag inte det var något annat.Och mensen är inte bara försenad....Han kollade på mig och frågade om jag var gravid?! Ja och jag bröt nästan i hop, han log lite och sa att han måsta gå in men att vi kunde prata om det när vi kom hem. Jag frågade om han blev arg men det var han inte, när vi skilldes kändes en lättnad men alla tankar om vad vi skulle prata om när han kom hem var olidliga!
Vi pratade om det...Inte bara då utan många gånger, han sa att han inte var redo och att det var nog lite för tidigt *Och jag höll med* men trots det så var jag osäker. Känslan var inte med mig eller hur jag ska säga, men vi bestämde oss för att beställa en tid på abortmottagningen för att undersöka hur långt jag var gången och hur det skulle bli om vi bestämde oss för att göra det....Tiden gick och vi fick en tid, den tiden fram till jag satt där och fick höra om det gick så jävla fort...Jag viste nog inte riktigt vad hon sa trots att jag lyssnade, jag skulle få en tablett sen skulle allt vara över. Vi kom även fram till att jag var i vecka 7.
När dagen kom och jag skulle ta tabletten...Kunde jag inte, och det var en av gångerna. Sen kom den dagen vi fick komma tillbaka och då skulle det bli mycket värre, då hade fostret utvecklas så pass att jag skulle få föda ut det efter jag tagit tabletten.....Det var då jag bröt ihop, jag viste inte vad jag skulle göra men tillslut....Jag tog modet att skriva till Kim att jag inte kunde och att jag skulle behålla bebisen, den 5 Feburari 2011 då var jag i vecka 14. 2 dagar senare ville han ses och prata och då berättade han att han tänkt om! Det var väl då mitt liv vände :)
Jag tänkte jag ska skriva lite om "varje" vecka, men jag tror jag börjar från vecka 16 för det var då det börja hända lite saker i vårat nya liv tillsammans:)
2 Hjärtan ska bli 3
Vecka 16 - Jag blev inskriven på mödravårdscentralen och det var även då vi började så smått med att berätta för omgivningen.
Vecka 17 - Kände jag den första sparken, väldigt svagt men tillräckligt för att förstå att det var ett litet liv där <3
Vecka 18 - Den 6 Mars var min och Kims 1 års dag och vi åt på Kicks, han sa: 1 År tillsammans och vi ska ha vårat första barn :) <3
Vecka 19 - 8 Mars, datumet då jag fick se vårat mirakel på "riktigt" Ultraljudet visade bara positiva värden och jag var så tårögd under hela tiden. Det går inte att förklara i ord hur detta kändes! Man får inte fram ett ord, denna vecka kände även Kim hur bebisen sparkade..Flera gånger!
Ett huvud med en del av kroppen <3
Närbild på huvudet <3
En tossing <3
En växande mage :)
Vecka 20 - Halva min graviditet har passerat och jag känner bara lycka! Det är så svårt att riktigt förstå att det verkligen är ett litet liv som är där inne, men när man tänker på det så är det en känsla som inte går att beskriva utan den måste upplevas <3
Vecka 21 -> 23 - Jag fortsätter att må toppen, inge illamående eller några andra speciella syntom. Det börjar väl synnas ganska tydligt att jag var gravid när tröjan inte var på, annars tror jag att det mest såg ut som om jag gått upp något kilo för omgivningen :)
V 21
V 22
V 23
Vecka 24 - 13 April var jag på MVC, då fick vi höra bebisens hjärta <3 Allt såg bara fint ut, och mina lyckotårar kom fram igen :')
Vecka 25 - Allt rullar på som det ska, magen växer och börjar ta liiiten plats men ingen påvärkan på hur jag rör mig eller så.
Vecka 26 - Magen växer fint och jag mår toppen :) Bebisen ger sig tillkänna mer och mer, otroligt mysigt
Vecka 27 - Då var det dags för ett nytt besök på MVC. Vi kollade upp: Blodsocker, blodtryck och förstås mäte och lyssnade på lillhjärtat, och allt såg super fint ut!
Vecka 28 - 12 Maj började jag på Ungmammegruppen, vi fick lite info hur det skulle vara och fungera! Vi var 5 st unga mammor där, liten och behändig grupp :) Magen har växt liite till och börjar att märkas mer och mer när man ska utföra vissa uppgifter. Jag mår toppen och även Kim mår bra <3
Vecka 29 - 17 maj var jag och Kim till Gävle för att köpa lite mammakläder till mig, det började bli lite tajt att ha sina vanliga kläder :) Vi köpte Mammabyxa, mamma t-shirt, 2 linnen, 2 trorsor och en ny bh. Kim skämde bort mig hela dagen och i helhet var dagen U N D E R B A R<3
20 maj var jag på ungmammegruppen igen, vi pratade lite om allt möjligt. B la pratade vi om hur långt vi hade kvar och vad vi trodde skulle förändras i livet osv :) Jag blir bara lyckligare för varje dag, vårat mirakel rör sig hur mycket som helst under hela dagarna <3
Vecka 30 - Nu börjar det bli lite tyngre att röra sig. Var på MVC den 24 maj, allt såg jättebra ut och jag hade bara gått upp 1 kilo på 3 veckor :D På Torsdagen var jag på ungmammegruppen igen :)
Nu är jag då i Vecka 31 - Allt känns otroligt underbart, det börjar kännas att det är lite trängrte åt vårat hjärta där inne i magen. Jag känner tydligt hur hon/han gör kullerbyttor och sparkar mig i revbenen. Känner ofta hur en fot trycker mot min hand :') Lycka lycka och åter lycka<3 Man börjar fundera lite mer på saker man ska hinna med innan förlossningen och Kim blir bara mer och mer beskyddande och omtänksam <3
Jag har inte varit illamående eller något annat speciellt, klart jag känner mig lite tyngre och liiite klumpigare men det är bara så underbart <3
Bild kommer i slutet på veckan ;)
Nu ska jag försöka underhålla bloggen med att uppdatera varje vecka, om vad som händer och sker med mig under dom sista veckorna :)
Men nu ska jag sitta och njuta lite av mitt mirakel som fått hicka<3 Sen ska jag göra mig i ordning för att flyga ut på nya äventyr. B la ska jag till Mormor med Mamma för att kika på hennes gungstol som hon tänkte skulle vara mysig för mig och ha när bebisen kommer <3
PS! Om ni vill läsa mer om vad som händer med bebisen, vecka för vecka tycker jag ni ska gå in och kika på:
http://www.1177.se/Tema/Gravid/
Sen klickar ni in på: Graviditetskalendern
Där får man veta jätte mycket <3
Älskar Dig Kim Emil Flodberg!Tjing*
